Luftvårdsförbundet hade på tisdagen 7 december den stora glädjen att erbjuda sina medlemmar ett gratis seminarium om de nya miljökvalitetsnormerna (MKN). Inbjuden som föreläsare fanns Helena Sabelström från Naturvårdsverket, som varit med och tagit fram den nya förordningen om luftkvalitet. På seminariet deltog 12 personer, vilka representerade 8 av 11 kommuner i länet (med Heby medräknat).

Under seminariet berättade Helena om de förändringar som finns i den nya förordningen jämfört med den gamla och seminariet gav svar på många frågor. Den största förändringen i den nya förordningen är att MKN nu också finns för PM 2,5, alltså små partiklar. Dock visade Helena att de nya MKN generellt inte skulle bli något problem i Sverige, eftersom normerna är framtagna i ett europeiskt perspektiv, där Sverige har förhållandevis låga halter.

Förutom MKN för enskilda ämnen diskuterades bland annat hur provtagningsutrustningen skulle placeras, hur ofta mätningar måste genomföras och vilken skyldighet kommunerna hade att genomföra mätningar. Att det inte finns några sanktionsmöjligheter för att tvinga kommunerna att genomföra mätningar sågs som ett problem, eftersom många kommuner har dålig ekonomi och därför nu kan avstå att genomföra dessa.

Som avslutning på seminariet diskuterades hur samverkan mellan kommunerna skulle kunna gå till. För att spara pengar och tid kan numera flera kommuner samverka, och därmed få genomföra gemensamma mätningar. Ett exempel på en sådan möjlig samverkan är att utnyttja det redan existerande Luftvårdsförbundet, som redan idag samordnar mätningar av luftkvalitet i länet. I dagsläget är 10 av 11 kommuner medlemmar i förbundet och det diskuterades hur en eventuell förändring av Luftvårdsförbundets verksamhet skulle kunna gynna kommunerna ännu mer i arbetet med MKN. Från luftvårdsförbundet fanns fyra styrelsemedlemmar representerade, vilka konstaterade att förbundet inför nästa år har fått till uppgift att se över sin verksamhet. Ifall detta innebär en förändring av övervakningsarbetet, skulle det kunna gynna de kommunala medlemmarna, men exakt utformningen av en sådan samordningsfunktion måste diskuteras nogsamt i förbundets styrelse. Detta främst för att luftvårdsförbundet i dagsläget har fler medlemmar från industrin jämfört med kommunerna, och att även industrin måste tjäna på de eventuella förändringar i luftövervakning som skulle kunna bli aktuella.

---